Det här är min katt Citrus som hittat en ny aktivitet att förströ sig med denna vinter när det är kallt ute och lite långsamt inne. Det ser så roligt ut när hon frenetiskt försöker få fatt i sin svans samtidigt som hon kämpar för att hålla balansen, men det slutar oftast med att tappar den(balansen) och ramlar ner..

När det gäller oss människor är det mindre roligt när någon "biter sig själv i svansen"! Att jäkta o jaga genom livet är knappast något som gör oss lyckligare eller berikar våra liv. Ofta sluter det dessutom som för Citrus, att man trillar ner och får börja om från början..
Att ställa orimliga krav på hur vårt livspussel är det sällan någon annan som behöver bemöda sig med det, det klarar vi så bra själva. Att ständigt stressa från det ena till det andra, mellan jobb, hem och fritidsaktiviteter, och att ha en fullbokad almanacka flera månader framöver är inte längre något som ses som avundsvärt och ett bevis på framgång. Nej i dag vet vi bättre, vi vet att vi ibland behöver säga - Nej tack! till aktiviteter och samvaro m andra för att tillbringa tid med oss själva och därmed kunna vara här och nu, i stunden och ögonblicket. Fick en gång ett kort av min kära mor, vid en tidpunkt i livet när tillvaron snurrade fasligt fort. Det stod - Ha inte så bråttom genom livet, du hinner fram ändå.. nu är mamma borta och jag tänker ofta på tanken hon ville förmedla. 
En sak som blev tydlig för mig när jag saktade ner och la in en annan livsväxel var allt fantastiskt som jag plötsligt såg och upptäckte i min vardag, saker, människor, upplevelser som jag tidigare missat i min ständiga strävan att hinna med och klara av. Och den största och mest glädjande upptäckten var att jag inte alls förlorar någon tid utan faktiskt får tid var dag jag vaknar och kan kliva upp ur min sköna säng.

Vi hörs!

Vi hörs  

Läser boken ”Konsten att shoppa” av Johan Stenebo, samme man som skrev den första insiderskildringen ”Sanningen om IKEA” Med sina många år i ett av världens mest framgångsrika företag, beskriver han på ett mycket underhållande min icke desto mindre krasst sätt shoppingens grunder och kommersiella förförelsekonster.Han har en ”vass” tunga och skräder minsann inte oden när han även beskriver hur vi som konsumenter ofta väljer att blunda för sociala frågor och missförhållanden (både bland människor och djur) bara för att vi skall kunna handla så billigt som möjligt! Han slår fast en sak när det gäller shopping.

”Om du funderar på att köpa en obegripligt billig produkt kan du vara helt säker på att den i värsta fall har tillverkats av små barnafingrar. I bästa fall av barnens föräldrar under förhållanden som du inte ens kan föreställa dig. Så du nappar på detta billiga erbjudande går dina pengar rakt ner i fickan på en handlare – grossist som importerar varor utan att ställa frågor till en fabrikör som kör rovdrift på människor”

Samma sak är det med allt kött som inte är ekologiskt eller när producerat. De flesta av oss har vid det här laget sett bilder som är tagna i smyg från djurstallar och slakttransporter från våra största och ledande köttproducenter. ”Att köpa detta kött gör dig naturligtvis inte till djurplågare men väl till en person som aktivt stöder djurplågeri” eftersom du väljer att inte bry dig om hur djuren har det” Ord och inga visor alltså, men jag instämmer så helt med att ansvar är något vi alla bör ta för vår förvirrade värld!

Sedan fortsätter han på sitt raljerande sätt att upplysa oss om hur man shoppar men framförallt hur man själv väljer vad man vill ha och inte blir lurad, bedragen, förförd, ja kalla det vad du vill av skickliga marknadsförare. Att shoppa på ett mycket mer medvetet sätt helt enkelt! Jag jublar när han även påpekar även det absurda i att dammode till medelålders kvinnor säljs med utmärglade 20-åriga modeller samtidigt som herrmodet med framgång marknadsförs av 40-55 åriga Dressman modeller!!

Visst är det en förljugen bild av oss människor med en”smygfascistoid” underton!

Vill avsluta med följande rader ur boken:

”Vi människor är korta o långa, tjocka och smala, har kärlekshandtag och en rumpa som kanske inte riktigt passar i jeansen. Vi är deprimerade på hösten, älskar våra barn, ofta mer än vad våra föräldrar gjorde. Vi är nyskilda eller nykära, kämpar på som pappor i den nya tidens könsroller och sliter som singelmammor med heltidsjobb o dagispersonal som pikar när vi hämtar sent. Pengarna räcker inte alltid månaden ut, cyniska politiker har inte höjt underhållningsbidraget till samhällets svagaste, ensamstående mammor sedan början av 80-talet. Det är de här människorna, vardagens folk, som letar efter lite lyx att bryta det gråtrista med genom shopping och som står för 80% av butikskedjornas försäljning. Och ändå vill mode- och heminredningseliten bestämma hur vi och våra hem skall se ut och vad och var vi shoppar. Och denna malström av likriktning som slår emot oss vart vi än kommer är så fördummande! Vi, vardagens folk bör genomskåda sörjan av idealbilder och ”läckra” reportage som sköljer över oss. Ingen tidning i världen kan tala om för dig vad du vill ha, det kan bara du. Stil handlar nämligen mer om sammanhang än om enskilda produkter.

Vi hörs!

Tar fram de sist Juleköttbullarna ur frysen för att avnjutas till dagens lunchlåda. Hmmmm... det är något speciellt med köttbullar som rullats till jul, kryddade med förväntan och stekta i smör och mycket kärlek. Annars fortsätter det att snöa här i Jämtland, varenda evig dag faller flingorna från vår Herres himmel och snövallarna är höga som hus. Man får verkligen ta det försiktigt när man ska svänga ut på en väg eller korsa en gata så man inte kör över någon i onödan.. Ja för visst vill man göra det med somliga!!? De som står och kör sin bil på tomgång till exempel bara för att de inte orkar sätta på sig kläder!! Eller alla föräldrar som inte kan låta sina barn vara just det, BARN!! utan att behöva prestera och leva upp till sina föräldrars förväntningar.

Spelar ingen roll om det handlar om pappan som låter sonen gå hem, för att han inte var tillräckligt bra på matchen. Eller om mamman som uppmuntrar och knuffar in en dotter i en sjuk och sexifierad modellbransch, i hopp om pengar o berömmelse för egen del.

Sedan kör jag mer än gärna över de politiker i Socialnämnden som röstade för att lägga ner fältarbetsgruppen som med sin uppsökande verksamhet rör sig på arenor där barn och unga finns, och som i tid kan upptäcka barn som far illa och ungdomar som är på ”glid”. På ”fältis” arbetar idag 4 personer. Socialnämnden skall spara 8 miljoner, så då avslutar man två tjänster och flyttar två till annan verksamhet vilket ger en besparing på 1 miljon. Ett barn som ”räddas” går inte att värdera i pengar, däremot vet man att ETT barn som hamnar snett och dras in i en värld av droger och kriminalitet och hamnar på institution kostar samhället ca 1 miljoner/år!!!

Så vill jag bara avsluta med en liten berättelse om en kvinna som fick besked att hon bara hade en kort tid kvar att leva. Tillsammans med prästen ordnade hon med alla detaljer kring sin begravning. Sånger o psalmer, texter som skulle läsas samt vilka kläder hon skulle ha på sig. – Så en mycket viktig sak, sa hon. Jag vill begravas med en sked i handen. Prästen som naturligtvis inte kunde dölja sin förvåning frågade varför? Kvinnan tittade prästen rakt i ögonen och svarade.

Jag har varit på så många middagsbjudningar i mitt liv och jag har alltid tyckt bäst om de gånger då den som dukat av sagt, du kan behålla skeden. Då visste jag att något riktigt gott var på väg… glass, creme brylee eller en underbar pannacotta!! Jag vill att folk skall titta på mig där jag ligger i min kista med en sked i handen och förstå att jag väntar på deserten.. ;`))

 

Vi hörs!

Jo om ni tittar riktigt noga så ser ni mig där inne bland tallarna på väg frammåt i skidspåret, fast besluten att orka några km till..

Följande rader har jag hämtat ur "Det är aldrig kört!" som finns i flera samlingsvolymer som jag älskar att läsa och som får mig att tänka o känna i positiva banor.
Tänkte de skulle passa så här i idrottsgal(na)a tider och Järringprisutdelningar. Hoppas du tänkte just så här i går kväll, käre Hellner!

Hampus, tre och ett halvt år gammal, är som många andra barn mycket för att tävla i alla möjliga och omöjliga saker. Men ha har också gjort att många i hans omgivning ser på det här med att vinna eller förlora med nya ögon. När Hampus inte kommer först, ropar han nämligen glatt till vinnaren:

- Jag vann efter dig!

 

Tänker börja året 2012 med att blogga! Något som jag tänkt på att göra rätt länge faktiskt, men bara inte tagit mig för… så med lite teknisk support från min 15 åring drar jag nu igång på tangentbordet. Tanken är att orden skall ”flöda fritt” liksom inspirationen och entusiasmen, inte minst från mina eventuella läsare! Ja 2012 får helt enkelt bli ett ”verkställande” år då jag faktiskt gör (åtminstone en del) av det jag tänker att jag skulle vilja göra..

 

Jag kommer att skriva om mitt liv som klädcoach och givetvis om tips och tankar kring mode, kläder, färg och stil. Men min ambition är också att skriva om vanliga, unika vardagshändelser och funderingar om livet i stort och smått. Förutom glädjen med själva skrivandet hoppas jag också på nöjet att få ta del av mina läsares frågor, tankar och kommentarer. För vad kan väl vara viktigare i livet än kommunikation och mänskliga möten!

 

Väl mött 2012!